Nu är det länge sedan jag skrivit här, jag har varit så oinspirerad av mitt eget liv...

Jag har fått tillbaka min muskelinflammation i nacken, som jag skrev om tidigare. Jag äter nu en kur med Ibumax Rapid och Sirdalud, och magen är åt helskotta. Det är symtomlindring som ger nya symtom, så att säga. Idag måste jag ta mig i kragen och beställa tid till en massör, för det här tror jag inte jag reder upp på egen hand. Men jag drar mig för att söka hjälp, för jag vet att jag blir ännu tröttare av massagen. Fast att gå omkring med dessa problem måste väl ändå vara värre än en eventuell krasch efter massagen?

 

Det är så oerhört deprimerande det här, att inte kunna göra det jag vill och njuter av, utan att få värk eller på annat sätt må dåligt efteråt. Det känns som en stor svart slöja som jag har svårt att se igenom, hur ska man ta sig ur en svår depression då det enda man klarar av att göra är att ligga i soffan? Psykologer och terapeuter uppmuntrar en att gå ut och motionera, träffa folk, gå en kurs, gör något roligt. Men hur ska man kunna göra något sånt, då man bara blir sämre av det?

 

Jag har haft min depression i sexton år nu, sedan jag var 14 år. I vissa perioder har jag mått bättre, andra perioder har jag mått sämre. Våren 2013 var jag verkligen på botten, mycket på grund av en jobbig vårdnadstvist som slukade all energi och höll mig vaken på nätterna. Nu mår jag lite bättre, men blir så frustrerad. Nu då jag äntligen har lust att göra något (sticka till exempel) så kan jag inte göra det, och då blir situationen nästan ännu värre än om man från början inte har någon lust att göra saker.

 

Vet inte om någon människa förstår mitt svammel, men...