Jag fick så lov att besöka ett av de ställen på jorden jag gillar minst - vår lokala hälsovårdscentral. Jag har haft så oerhört ont i nacken de senaste dagarna, musklerna är spända som fiolsträngar och det värker till och med när jag sover. Läkaren sa att jag har en muskelinflammation i skuldrorna, och skrev ut Arcoxia åt mig. Det är en anti-inflammatorisk medicin som tydligen används bl.a. vid artrit, och när jag kom hem satte ju min hjärna igång och kom på en massa frågor som jag borde ha ställt.

 

Till exempel: Varför skrev hon ut en sån medicin istället för "vanlig" värkmedicin? Tror hon att jag har någon form av artrit eller gikt? Jag fick inte någon remiss till massage/fysioterapi, varför fick jag inte det? Borde jag ha frågat efter en själv?

 

Jag känner mig så trött på min egen hjärna, det var liksom helt tomt. "Jaha, en ny medicin som jag aldrig fått förr, det låter väl bra, då går jag hem och knaprar i mig dem så blir allt finemang" och så gick jag. Jag får nog ta och ringa dit imorgon och be om att få remiss till en massör, så jag kan beställa tid till nästa vecka då förhoppningsvis inflammationen gått över.

 

Det funkar nämligen så att om man har läkarremiss så ersätter FPA (vår motsvarighet till Försäkringskassan) en del av kostnaden för massagebesök. Har man ingen remiss så får man betala hela kostnaden själv.

 

Orsaken till att jag fått så ont i nacken tror jag är att jag stickat för mycket. Jag har stickat en bambudisktrasa, och det var tydligen dödsstöten för nackproblemen som jag ju haft i över ett år, men aldrig orkat ta itu med. Och jag som hann beställa bambugarn i en massa fina färger, ville så gärna sticka.

Nåja, sånt är livet.

 

(P.s. Jag hade tänkt sätta in en bild av mina nya piller, men det tyckte jag såg så deprimerande ut,så jag sätter in en bild på rosa disktrasor istället. Det är inte jag som stickat dem, men min vita trasa är nästan likadan somden till höger) :)