Man blir inte rik av att vara sjuk. I Finland fungerar systemet så, att man först kan vara sjukskriven och få sjukdagpenning i lite över 300 dagar (man kan inte vara deltidssjukskriven som i Sverige, förutom ifall man ska återgå till sitt arbete, då kan man jobba 50% i 3 månader innan man börjar jobba heltid igen), och efter det ska man endera ansöka om rehabiliteringsstöd eller sjukpension, eller återgå till arbetslivet.

 

Jag har nu varit sjukskriven två år. Första året fick jag sjukdagpenning, och nu det andra året har jag fått rehabiliteringsstöd, som är en sorts tidsbunden sjukpension, då det ännu finns hopp om att kunna återgå till arbetslivet. Båda är inkomstbaserade, och lyckligtvis hade jag en helt okej inkomst, så jag fick en riktigt skaplig summa i månaden. Inte jämförbart med en lön, men inte lika dåligt som arbetslöshetsunderstöd heller.

 

I våras fick jag beviljat en "utredning av arbetsförmågan" på Arbetskliniken i Jakobstad. Man kom fram till ungefär att jag är smart men trött. Ingenting nytt under solen, alltså... nu har man därifrån rekommenderat en arbetsprövning åt mig i höst, det innebär 25h/vecka på valfritt ställe. Jag får hjälp från arbetskliniken att söka plats osv.

 

Jag har inte den blekaste aning om hur jag ska klara av detta, men jag är villig att försöka i alla fall. Min man har lovat att "hålla koll" på mig om jag blir för trött, och jag har lovat att försöka sluta i tid om jag märker att jag inte orkar. Jag är nämligen fruktansvärt envis, har jag börjat med något så ska jag slutföra det till varje pris... tyvärr, för jag tror att det delvis är därför jag har så svårt att lära mig att hantera min sjukdom.

Ifall jag inte orkar med arbetsprövningen, så är nästan "permanent" sjukpension det enda alternativet (om jag får det beviljat). Sjukpensionen däremot är lite lägre än rehabiliteringsstödet, i mitt fall rör det sig om ett par hundra euro mindre per månad (men 100€ mer än arbetslöshetsgrunddagpenning).

 

Det som är tacksamt med sjukpension, är att man ändå kan jobba litegrann om man känner att man orkar och mår bättre en period, men man får inte förtjäna mer än ca.730€/månad. Men framför allt så skulle sjukpensionen innebära en frihet, en trygghet, att inte behöva leva ett halvår i taget, och inte veta om man överhuvudtaget har någon inkomst om två månader. Att inte hela tiden behöva skicka in intyg och blanketter, gå med magknip över ekonomin...

 

Jag tackar Gud för att jag har en lugn och stabil make med bra jobb, annars hade jag nog grubblat mig sjuk (ännu sjukare) över hur jag skulle klara mig ekonomiskt!