Idag har jag suttit i två timmar och ringt, bokat tider och rett upp trassel på olika sätt.

 

Jag har äntligen bokat tid till massör.

Jag har också bokat tid till en läkare på mentalvården för att få ett intyg, så att jag kan söka sjukpension.

Jag har ringt till skattebyrån och fått utrett allting och beställt nytt skattekort, som ska lämnas in till stadens lönekontor så jag kan få arvode för mötet jag var på förra veckan.

Jag har bokat om en gynekologtid som jag hade på måndag, för jag kom fram till att jag inte kommer att orka (200km tur och retur).

 

Allt detta tog väldigt mycket energi, men jag bestämde mig ändå för att försöka få tag i min kontaktperson på arbetspensionsbolaget. Jag har ringt, ringt och mailat och bett henne ringa upp. Hon har inte ringt upp, så jag försökte ännu en gång få tag i henne. Hör och häpna, hon svarade på första försöket. Vi diskuterade arbetsprövning, eftersom jag fått avslag från folkpensionsanstalten (FPA) på ansökan om arbetsprövning, de hänvisade mig till arbetspensionsbolaget (Keva). Personen på Keva å sin sida hänvisade mig till FPA. Suck.

Efter att jag förklarat för tredje gången att jag inte fått arbetsprövningen beviljad från FPA eftersom jag uppfyller arbetsvillkoren och därmed SKA höra till Keva, så gick hon med på att "utreda möjligheterna" för att få en arbetsprövning beviljad från dem. Men hon tyckte att jag verkar ju nog vara ganska frisk då jag orkar ringa och diskutera dessa saker, så jag kanske kunde börja jobba istället.

 

WTF?!? Tror hon att jag har något val då?

 

Hur ska man få de bidrag och ersättningar man har rätt till, om man inte ringer och tar reda på hur man ska gå tillväga?

Jag blev så ledsen efter detta samtal, och jag vet inte hur jag ska gå vidare... får ta och försöka smälta det här en stund och diskutera med maken vilken strategi jag ska välja.

 

Nu måste jag dessutom orka skjutsa min dotter till tandläkaren, trots att energin försvann och tårarna bränner i ögonen. Usch, vilken dag!