Idag blev det en tuff dag, jag började med terapi imorse, sen hämtade jag ut Nuvaringar, Epipen och Zyrtec (åt sonen) samt beställde LDN från apoteket. Jag köpte också Q10, ska testa att äta det i en månad för att se om jag märker någon skillnad. Sen passade jag på att storhandla allergivänliga produkter åt sonen också då jag en gång var i stan, då hans yoghurt (Alpro soya) inte finns på vår lilla bybutik.

Då jag klarat av detta var jag så slut att jag bara darrade i hela kroppen. Hungrig var jag också, och blodsockret lågt, så jag bestämde mig för att äta på stan, istället för att först köra hem (40min) och sen ännu försöka få ihop nån mat åt mig.

Så jag åt en fantastiskt god lunch (jo faktist) på en ABC-station, och sen satt jag över en halvtimme med min kaffemugg och försökte djupandas och slappna av.

Sen orkade jag köra halva vägen hem, vilade en stund på en parkeringsplats, körde sista biten hem, hämtade posten, och skulle bära in alla påsar och kassar och post (mycket rolig post, mer om det i ett annat inlägg). 
Försökte ta mig från gårdsplanen till dörren, och på väg uppför de fem trappstegen så hände det - mitt högra ben slutade fungera helt. Jag fick halvkrypa in, med väskorna på släp efter mig ända in i köket. Nu är alla yoghurtar inproppade på lägsta hyllan, då jag fick sitta på golvet och plocka i kylen. Kunde ju inte lämna dem framme, dyra grejor som det är (och nej jag är inte från småland, jag är bara en fattiglapp). ;-)

 

Sen kröp jag till soffan och där har jag legat fram tills nu, då jag blev så kissnödig att jag var tvungen att ta mig upp igen. Benet är helt kraftlöst, och jag kan inte stå på det, men jag kan halta fram stående åtminstone om jag stöder mig mot väggen.

Var också tvungen att googla lite på detta underliga symtom, ifall det kan vara något farligt. Klart det kan, enligt google, men jag tror nog bara det är ME:n som spelar mig ett spratt då jag överansträngde mig så.

Nu ska jag ligga under värmefilten en timme till innan jag måste iväg och hämta sonen från förskolan.

Det blev en sån dag idag...får se hur morgondagen blir?

Livet med ME/CFS är inte så kul alla gånger... eller rättare sagt aldrig!