Nu är jag spänd och nervös, för imorgon ska jag med sonen till sjukhuset, där det ska tas blodprov och göras pricktest, möjligen ska vi göra äggprovokation också, ifall pricktestet inte visar något mot ägg. Han har ju haft äggallergi sedan han var 6 månader (han är fem år nu) så det skulle vara skönt om han slapp en allergi.

Kruxet imorgon är att han inte får äta före blodprovet. Jag har nu tvingat min man att börja jobbet lite senare imorgon, så att han hinner väcka mig och hålla koll på att sonen inte går i kylskåpet innan jag fått upp ögonen. Min morgonprocedur är nämligen inte den snabbaste...

Väckarklockan på min mobil brukar nämligen tjuta i 15-20 minuter innan jag ens märker att något låter, sen tar det ännu ett par minuter innan jag kommer fram till hur man ska stänga av det (världens bästa androidapp för morgontrötta - AlarmDroid! Jag har ställt in den så att jag måste lösa en uppgift för att få av larmet, t.ex. sortera tal i storleksordning, räkna mattetal, svara på vilken dag det var igår osv... får alltid försöka ett par gånger minst innan jag får det rätt). När jag väl fått stängt av larmet så tar det ett tag innan jag orienterat mig så pass att jag vet vad det är för dag och vad jag måste göra. Sen ska jag ju upp och iväg till toan, och sen hitta mina kläder som jag brukar droppa av mig här och där i huset kvällen innan, då jag alltid får för varmt där en 22-tiden.

Under dessa 30-40 minuter som jag behöver för att ta mig upp till köket, så skulle nog sonen hinna äta både en och två Soya-yoghurtar, och antagligen en smörgås också. :-)

 

Jag måste också försöka komma ihåg att sätta bedövningssalva i sonens armveck innan vi åker, för att inte tala om att ta med frukost åt honom! Inte lätt att hitta något på stan som han kan äta...

 

Min mamma är ledig från sitt jobb imorgon, och hon ville komma med som stöd, och det är tacksamt eftersom det tar fruktansvärt mycket energi att hålla fast sonen då blodprovet ska tas, att hålla reda på allt som läkaren säger, att försöka trösta och uppmuntra och muta för att få allt att gå smidigt. Att då slippa köra bil 90km är en stor hjälp!

Det här är en av de saker som jag egentligen inte orkar med, men som jag ändå måste bita ihop och klara, på nåt sätt.