Jag har valt att skapa en helt ny, fräsch blogg, och börja skriva av mig alla tankar och funderingar. En presentation av mig, och kanske mest mina sjukdomar, är kanske på sin plats, eftersom de är av väldigt stor betydelse i min vardag.

Jag är en 30-årig kvinna som bor i västra Finland med min man och två barn (11 och snart 5). Jag är intresserad av all sorts pyssel, handarbete, kreativitet, skapande... jag sitter ofta vid datorn eller med en bok i handen.

 

Jag har sedan tonåren lidit av dystymi, läs mer om diagnosen på wiki. Dystymi kan i all enkelhet beskrivas som en lightversion av depression, som håller i sig länge, i mitt fall 15 år. Då jag var 14 år fick jag en psykos med svåra tvångstankar och panikångest, och låg därför inlagd på psykiatrisk klinik i nästan ett år. Frisk blev jag inte.

 

IBS-diagnosen fick jag 2005, efter att ha blivit utredd på alla möjliga sätt. Våren 2013 började jag äta glutenfri kost, och har märkt att magen mår mycket bättre av detta.

Gallsten hade jag också år 2005-2006, men jag har inte längre några besvär av det då gallblåsan opererades bort.

Endometrios fick jag efter att mitt andra barn föddes, eller åtminstone var det då jag fick riktigt besvärliga symtom. Jag fick göra en titthålsoperation i januari 2012, då man konstaterade att bukhinnan var full av cystor, samt några sammanväxningar med tarmen. Endometriosen orsakar en hel del värk som ibland är värre att leva med än alla andra sjukdomar. Jag behandlas med Nuvaringar i 10-veckorscyklar, och har därför ingen mens längre (det enda positiva med sjukdomen).

 

Då jag väntade min son 2008 fick jag graviditetsdiabetes, och med hjälp av en kostomläggning (och antagligen också en ämnesomsättningsrubbning) gick jag ner 14kg medan jag var gravid. Nu har jag diabetes typ 2, eller rättare sagt så är jag ett gränsfall, men jag väljer att leva som om jag har diabetes, istället för att gå med skygglapparna på. Jag medicinerar inte, utan det räcker med strikt diet och uppföljning.

 

År 2011 blev jag sakta allt tröttare och tröttare, och började få feber och frossa varje dag. Jag jobbade heltid och vägrade ge upp, så jag höll ut i 3 månader trots att mina läkare försökte få mig att inse att jag måste sjukskriva mig, för barnens skull om inte annat. I november sjukskrev jag mig, och hade planerat att vara hemma i två veckor, men det har blivit två år. I maj 2012 fick jag diagnosen ME/CFS (läs mer på rme.nu) efter ett besök hos prof. Olli Polo i Tammerfors. Jag fick då börja ta LDN (Low Dose Naltrexone), 3mg/dag, och min feber försvann, likaså de kognitiva svårigheterna. Jag har nu tagit 4,5mg LDN varje dag sedan dess, och tack vare det fungerar min vardag någotsånär skapligt. Jobba orkar jag dock inte, inte heller motionera, resa, festa, stressa, städa huset, klippa gräset osv.

 

En fysisk "biverkning" av min ME/CFS är att jag har kroniska nackproblem, eftersom jag inte längre kan promenera eller träna. Ibland kräver detta ganska starka värkmediciner, som i sin tur lätt orsakar magkatarr.

Detta var min lista över de "normala" sjukdomar jag lever med varje dag. Så vem som helst kan kanske förstå, att jag inte blir så glad när någon kommer hit och är förkylda, för varje liten extra sjukdom/symtom blir väldigt jobbiga att orka med.