Jag har under många år sovit dåligt. Det började redan när jag var barn, så det är inte något som bara går att skylla på min ME, men jag har märkt att tidigare var mina sömnproblem mer beroende av mitt psykiska mående, medan det numera hänger upp sig på mitt fysiska mående.

För två veckor sedan lånade jag boken "Sömn - sov bättre med kognitiv beteendeterapi" från biblioteket, och nu håller jag på med de första stegen, nämligen att föra sömn-, aktivitets- och beteendedagbok. Jag antecknar vad jag gör hela dagen, timme för timme, hur mycket kaffe, te, cola och alkohol jag dricker, hur länge jag varit utomhus i dagsljus, hur lång tupplur jag eventuellt tagit osv. Sedan antecknar jag också varje morgon hur jag har sovit. För mitt eget intresse antecknar jag också hur mycket värk jag haft (1-10).

 

Det som jag nu har börjat förstå, är att ju mer jag anstänger mig på dagen, desto sämre sover jag. Allra sämst har jag sovit efter att jag t.ex. tagit en promenad eller varit igång hela dagen. Precis tvärtemot vad jag själv trott. Jag har nämligen varit övertygad om att ju mer jag tröttar ut mig på dagen, desto bättre kommer jag att sova, och att om jag vilar för mycket på dagen så kommer nattsömnen att bli störd.

Tänk så fel man kan ha, om sin egen kropp!

 

Jag tycker att det är väldigt intressant och lärorikt det här med dagboksanteckningar och att analysera resultatet.
Det rekommenderas ju också att man för dagbok när man ska lära sig pacing, så jag kommer nog att fortsätta med det här, och börja med att försöka hålla så låg aktivitetsnivå som möjligt, för att sedan följa med vad som händer om jag försiktigt ökar aktiviteten.