Nu har jag inte skrivit på väldigt länge, för jag har haft så mycket att tänka på, speciellt efter förra veckans besök hos en privat läkare i Oulainen.

Jag hade min mamma med som chaufför, eftersom det var 170km dit, och det var bra, för hon fick fungera som minnesstöd åt mig då jag har så svårt att ta in och processa all information.

Läkaren skrev en remiss för en "sköldkörtelpanel", dvs en hel del olika blodprov. Han skrev också remiss för urinprov, glukosbelastning, ultraljud av sköldkörteln och vid behov också biopsi av sköldkörteln. Detta på grund av att läkaren kände en knöl på vänster sida av sköldkörteln.

 

På förhand hade jag försökt intala mig själv att jag antagligen inte alls har några problem med min sköldkörtel, bara för att inte börja hoppas på något. Att hoppas på att kunna hitta något som gör mig lite friskare, är farligt, för besvikelsen när man sen upptäcker att det inte fungerar, och att man fortfarande är lika sjuk som förut, är det värsta jag vet. Det tar knäcken på mig helt och hållet.

Efter besöket började jag googla som en galning. På struma, på hypotyreos, hypertyreos, hashimotos sjukdom, och så vidare. Det som var nästan mest skrämmande var att först, när jag läste om symtomen på hypotyreos, så kände jag ingen mig på pricken. Sen, när jag läste på om symtomen på hypertyreos, så insåg jag att de också stämmer in på mig. Förutom det där med att man har svårt att gå upp i vikt då.

 

Det är väl lite så, att när man har så här många sjukdomar, som alla påverkar kroppen på något sätt, så är det väldigt svårt att veta vad som kommer från vilken sjukdom, vilka symtom som "hör till" och vilka som man behöver söka läkarhjälp för. Smärta och sjukdomskänsla är det normala, jag har inte mått bra en hel dag på många, många år. Igår var jag riktigt dålig, och jag satt i soffan och funderade på hur man skulle kunna förklara eller beskriva den känslan av sjukdom, smärta och obehag som finns i kroppen, men jag kom inte på något.

Nu försöker jag mitt bästa att inte hoppas på att få hjälp, utan jag försöker intala mig själv att jag bara ska på en massa prover och sen kommer allt att fortsätta som förr. Hoppas inte, tro inte, längta inte.