Varför, varför lär jag mig aldrig?

Idag var jag så inspirerad av att vi ska skaffa torktumlare, att jag började göra plats för den (plockade bort tvättkorgar, städade upp, dammsög under bänken osv). Sen upptäckte jag hur dammigt och smutsigt det var både på/i tvättmaskinen och bänken runtom, så jag testade en ny badrumstrasa som jag fått. Sen tänkte jag att jag skulle torka av tvättfatet i badrummet också, då jag en gång hade trasan i handen.

När jag torkade i tvättfatet, upptäckte jag att hålet där vattnet rinner ner var ganska ofräscht. Fram med en skruvmejsel, så jag fick skruva loss metallplattan som sitter vid hålet. Men då jag fått loss den så upptäckte jag att jag måste ta lös alla rör och allt som finns där under, annars får jag inte bort all geggamoja.

Så jag sökte fram ett par gummihandskar och rev ut allt ur skåpet under handfatet, inklusive en hylla, och satte en balja under och började skruva loss delarna. Putsade, gnodde och sköljde, med fingrar och tops och en gammal tandborste.

Klart. Nu var det "bara" att skruva ihop allt igen, med armar som för länge sedan börjat skaka av utmattning, och ett huvud som kändes helt krossat, för i en barnfamilj kan man ju inte vara utan handfat heller.

Gissa vem som får lida för detta i morgon!? *räcker skamset upp en hand*

Varför kunde jag inte låta maken sköta om detta? Måste jag göra allt själv? Kunde jag inte ha nöjd mig med att göra plats för torktumlaren, redan det var ju mer än jag egentligen orkade...

 

Hur som helst så ser jag verkligen fram emot torktumlaren. Det är stor åtgång på kläder och handdukar i vår familj, speciellt underkläder och strumpor, t-shirts och velourbyxor i storlek 98... :) Jag har svårt att orka hänga tvätten, då jag får så ont i axlar, nacke och rygg. Dessutom har vi urdåliga möjligheter till att hänga upp tvätten, så jag kan bara tvätta en maskin, hänga den, och sen vänta tills den torkat innan jag kan sätta igång en ny tvätt.